Jag vandrar med blicken runt, runt detta kollage. Mina ögon stannar allra mest vid den otroligt uttrycksfulla handen och det kraftfulla och mystiska ögat (fast som samtidigt är väldigt tydligt...på ett svårtolkat sätt). Just mystiken som brukar finnas i dina bilder känner jag väldigt mycket här. Eftersom dom presenteras som en helhet börjar jag tänka väldigt mycket på -varför- dom ligger i den ordning som dom gör och vilket sammanband alla bilderna har. Fönsterbilden känns väldigt mycket som en minnesbild för mej...väldigt stark känsla av att jag sett det förut.
Den totala känslan jag får är en virvlande, lite ryckig känsla som jag på något sätt känner genom näsan. Ungefär som när man fått sej en smäll på näsan och det ömmar och ljummar i hela huvudet. Det här låter så konstigt nu när jag skriver det, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt...jag hoppas att du förstår lite iallafall.
Tack än en gång för en fin och intressant tolkning och reflektion. Jag gillar verkligen att du tar dig tid. Jag är väldigt tacksam för det helt enkelt.
Kanske har du sett bilden förut. I en annan tappning? Tyvärr är det något man ser allt för ofta.
Nja, jag tror inte att jag sett en bild som liknat fönsterbilden särkskilt mycket förut, utan snarare så att jag själv lagt märke till ett fönster som sett ut sådär i verkligheten. När jag var liten var jag ofta betraktad som så liten att dom vuxna runt mej inte trodde att jag lyssnade eller förstog konversationerna som pågick, så jag gick ofta i min egna lilla tankebubbla och bara observerade saker. Det beteendet med fantasivärldar och tankar bortom det konkreta är säkert vanligt bland små barn i sådana situationer, men min poäng med hela det här utlägget är att bilden väcker samma känsla i mej som jag hade när jag gick runt sådär när jag var liten. Jag undrar liksom vad flaskan tänker på och om den ser mej och tänker samma sak. Jag har för mej att Terje pratade om något liknande någon gång...transcendens, eller vad han kallade det.
Strunt samma vad det kallas, jag gillar känslan jag får iallafall. :).
Och en liten grej jag märkte nu när jag kollade på bilderna än en gång var att den svarta masken på bilden i mitten på övre raden ser ut som ett kisande öga som spänner blicken i mej. Helt plötsligt fick alla bilderna ett lager till...nu måste jag kolla ett tag till och samla tankarna igen. Tack för upplevelsen, Katti. Du är så bra.
Jag vandrar med blicken runt, runt detta kollage. Mina ögon stannar allra mest vid den otroligt uttrycksfulla handen och det kraftfulla och mystiska ögat (fast som samtidigt är väldigt tydligt...på ett svårtolkat sätt). Just mystiken som brukar finnas i dina bilder känner jag väldigt mycket här. Eftersom dom presenteras som en helhet börjar jag tänka väldigt mycket på -varför- dom ligger i den ordning som dom gör och vilket sammanband alla bilderna har. Fönsterbilden känns väldigt mycket som en minnesbild för mej...väldigt stark känsla av att jag sett det förut.
SvaraRaderaDen totala känslan jag får är en virvlande, lite ryckig känsla som jag på något sätt känner genom näsan. Ungefär som när man fått sej en smäll på näsan och det ömmar och ljummar i hela huvudet. Det här låter så konstigt nu när jag skriver det, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt...jag hoppas att du förstår lite iallafall.
P!
SvaraRaderaTack än en gång för en fin och intressant tolkning och reflektion. Jag gillar verkligen att du tar dig tid. Jag är väldigt tacksam för det helt enkelt.
Kanske har du sett bilden förut. I en annan tappning?
Tyvärr är det något man ser allt för ofta.
Nja, jag tror inte att jag sett en bild som liknat fönsterbilden särkskilt mycket förut, utan snarare så att jag själv lagt märke till ett fönster som sett ut sådär i verkligheten. När jag var liten var jag ofta betraktad som så liten att dom vuxna runt mej inte trodde att jag lyssnade eller förstog konversationerna som pågick, så jag gick ofta i min egna lilla tankebubbla och bara observerade saker. Det beteendet med fantasivärldar och tankar bortom det konkreta är säkert vanligt bland små barn i sådana situationer, men min poäng med hela det här utlägget är att bilden väcker samma känsla i mej som jag hade när jag gick runt sådär när jag var liten. Jag undrar liksom vad flaskan tänker på och om den ser mej och tänker samma sak. Jag har för mej att Terje pratade om något liknande någon gång...transcendens, eller vad han kallade det.
SvaraRaderaStrunt samma vad det kallas, jag gillar känslan jag får iallafall. :).
Och en liten grej jag märkte nu när jag kollade på bilderna än en gång var att den svarta masken på bilden i mitten på övre raden ser ut som ett kisande öga som spänner blicken i mej. Helt plötsligt fick alla bilderna ett lager till...nu måste jag kolla ett tag till och samla tankarna igen.
Tack för upplevelsen, Katti. Du är så bra.
P!
SvaraRaderaDina kommentarer lyser upp min annars ganska jobbiga tillvaro. Tack!