lördag 7 november 2009

…ting!

så liten så död

4 kommentarer:

  1. Oj! Jag började nästan svära, ...... vilken häftig bild!!!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Stella.
    Oj, vilken häftig bild!
    Getingen i det vita ser ut att flyga sin väg. Medan den andra getingen ligger kvar...
    Det ser ut som om fen som flyger iväg är själen som lämnar den döda getingen...

    Kram Katti

    SvaraRadera
  3. Härlig varm känsla på den vänstra bilden. Just den där typen av gulorange får mej att associera till bin och honung (jo, hjärnan vet att det är en geting, men tankarna går ändå till den andra gulochsvart-randiga släktingen). Du har tillochmed lyckats få getingen att se ut som att den bara vilar eller tar det lugnt på den bilden - färgen gör att jag inte kan se något hotfullt, utan det känns bara som att den behöver ta igen sej efter en lång dags surrande.

    Men den högra bilden däremot...den sticker av ondska. Getingens pose med det nedböjda huvudet och dom hängande antennerna ger mej kopplingar till Liemannen som kommer för att hämta dom döda.

    Alternativt ser jag bild nr 2 som en fortsättning på det som hänt i den första bilden. Getingen har tappat mer och mer kraft och lägger sej till sist för att kura ihop sej och dö i bilden till vänster, och befinner sej sedan i Dödens värld till höger och ska precis lotsas till sin plats för evig vila. Och så den tredje bilden som uppstår mitt emellan dom andra två, i skarven. Eller inte ens det, bilden ÄR skarven - dödsögonblicket.

    Associationerna kan gå runt och runt, långt längre än såhär, men jag tror att jag rundar av här. Intressant är det iallafall vad två bilder kan göra med varandra och ens huvud. Bra jobbat :)

    SvaraRadera
  4. Stella!
    Svär lagom :-) Tack kompis!


    Mariell!
    Intressanta tankar. Tack för att du delar med dig!

    P!
    Jag gillar att du skriver så detaljerat. Det märks att du verkligen tittat på bilden. Och då känns de lite betydelsefulla, på något sätt. Tacktack!

    SvaraRadera