Mmm...Den här bilden får mej att känna mej starkt nostalgisk.
Vinkeln gör att det känns som att jag är liten, och huset i bakgrunden utanför fönstret ser nästan exakt ut som ett hus man kan se utanför köksfönstret hemma i Ljusdal. Just mot det huset brukade jag titta när av olika anledningar. Mest speciellt var det dock på vintern när det var mörkt, för då fanns det en gatlykta som man kunde se snöflingor framför när det snöade.
Ett alldeles kolsvart kvarter med enstaka julstjärnor och adventsstakar i fönstren på grannhusen, men gatlyktan var alltid en trogen vän i mörkret. Jag och den tillammans med dom stora snöflingorna, det var ett gäng som hette duga.
Sen bytte dom ut gatlyktan. Kvarteret blev sej inte riktigt likt efter det. Iallafall inte för mej.
(Och så måste jag säga att jag gillar färgerna också...dom får liksom bilden att smaka drottningsylt.)
Jag saknar dig min vän! Sitter här och är lite nere över dom sista måstena i skolan, dom är inte många (bara en faktiskt) och jag vet att om jag bara tar mig i kragen så är det inte så svårt och tar inte så lång tid. Men jag vet inte riktigt vart och hur jag skall börja.
Jag hamnade här istället och slogs av ENORM längtan efter dig! Tänk att det är över ett halvår sedan vi träffades sist! Jag borde höra av mig oftare och kanske komma och hälsa på, men jag vill inte att du skall känna någon press jag vill ta det i din takt. Men även om vi inte har kontakt så ofta är jag enormt tacksam för det som är. Du betyder mycket Katti. Tack för att jag fått lära känna dig och för att du är en sådan fin människa!
Man kan inte dela glädjen, bara ge hela till den som är värd gåvan. OK lite som det binära… 0 eller 1.
SvaraRaderaVet du vem som får en etta? 100111001000111
Du o Y kanske får ett litet paket...
Mmm...Den här bilden får mej att känna mej starkt nostalgisk.
SvaraRaderaVinkeln gör att det känns som att jag är liten, och huset i bakgrunden utanför fönstret ser nästan exakt ut som ett hus man kan se utanför köksfönstret hemma i Ljusdal. Just mot det huset brukade jag titta när av olika anledningar. Mest speciellt var det dock på vintern när det var mörkt, för då fanns det en gatlykta som man kunde se snöflingor framför när det snöade.
Ett alldeles kolsvart kvarter med enstaka julstjärnor och adventsstakar i fönstren på grannhusen, men gatlyktan var alltid en trogen vän i mörkret. Jag och den tillammans med dom stora snöflingorna, det var ett gäng som hette duga.
Sen bytte dom ut gatlyktan. Kvarteret blev sej inte riktigt likt efter det. Iallafall inte för mej.
(Och så måste jag säga att jag gillar färgerna också...dom får liksom bilden att smaka drottningsylt.)
Jag saknar dig min vän!
SvaraRaderaSitter här och är lite nere över dom sista måstena i skolan, dom är inte många (bara en faktiskt) och jag vet att om jag bara tar mig i kragen så är det inte så svårt och tar inte så lång tid. Men jag vet inte riktigt vart och hur jag skall börja.
Jag hamnade här istället och slogs av ENORM längtan efter dig!
Tänk att det är över ett halvår sedan vi träffades sist! Jag borde höra av mig oftare och kanske komma och hälsa på, men jag vill inte att du skall känna någon press jag vill ta det i din takt.
Men även om vi inte har kontakt så ofta är jag enormt tacksam för det som är.
Du betyder mycket Katti.
Tack för att jag fått lära känna dig och för att du är en sådan fin människa!
Kram Mariell
Och mycket glädje är ännu mera glädje :-) /s
SvaraRadera