Den andra bilden gillar jag jättemycket. Den påminner om utsikten från fönstret jag haft hemma i Ljusdal sedan högstadietiden, tiden då jag jag började upptäcka tillståndet som jag kallade "filosofiskt". Det var ofta framemot 02-03 på natten jag hamnade i detta tillstånd.
Efter att alla gått och lagt sej och hjärnan blivit tillräckligt geggig av tröttma kunde man i lugn och ro följa med på dom okonventionella tankebanorna hjärnan valde att ta. (Notera att inga som helst droger var inblandade, enbart trötthet.)
Då blev det ofta att jag tittade ut på grannhusen som låg trygga i nattens mörker med orange gatuljus vakande över sej...sen när man vaknade på morgonen/förmiddagen kunde man titta ut genom samma fönster och se en sådan här syn och reflektera med en pigg och omstartad hjärna.
Jag gillar också den andra jättemycket. Jag tycker om att husen är oskarpa.... det känns som en saga. Och så är jag svag för den där blå tonen, precis sånt ljus som finns på vintern, framåt 3-4 beroende på vilken tid det är...
Skymningsljus.
Jag tycker det vilar ett fint lugn i bilden. Och jag gillar diagonalerna, riktningarna i bilden. De är dessutom tre :)
Nu blir jag galen på riktigt! Första kommentaren jag skrev försvann, och sen skrev jag en ny. Att det är irriterande när kommentarer försvinner och ännu värre är det när det beror på ens egen klantighet. sen skulle jag skriva vad jag skrev i första komentaren. Men sen tryckte jag på fel knappar och spaker och grejer så den kommentaren försvann också! hoppas det går bättre den här gången...
Jag gillar den första bilden för jag tycker att den har väldigt fina färger och fint ljus. Jag älskar skärpan och att det är så nära:)
Jag gillar den andra bilden dels för att, som Stella skriver, det känns som en saga. Jag tänker lite på Astrid Lindgren:) Och för att min hjärna har "skapat" konturerna av en katt i bilden. Det är svårt att förklara var och hur jag ser den, men för mig så är den där...:)
Den andra bilden gillar jag jättemycket. Den påminner om utsikten från fönstret jag haft hemma i Ljusdal sedan högstadietiden, tiden då jag jag började upptäcka tillståndet som jag kallade "filosofiskt". Det var ofta framemot 02-03 på natten jag hamnade i detta tillstånd.
SvaraRaderaEfter att alla gått och lagt sej och hjärnan blivit tillräckligt geggig av tröttma kunde man i lugn och ro följa med på dom okonventionella tankebanorna hjärnan valde att ta. (Notera att inga som helst droger var inblandade, enbart trötthet.)
Då blev det ofta att jag tittade ut på grannhusen som låg trygga i nattens mörker med orange gatuljus vakande över sej...sen när man vaknade på morgonen/förmiddagen kunde man titta ut genom samma fönster och se en sådan här syn och reflektera med en pigg och omstartad hjärna.
Quite a thing, really.
Ice Age :D
SvaraRaderaDet är sådana här dagar man inte ska slicka på lyktstolpar..!
Jag gillar den översta bilden lite extra, fint mönster och härliga färger, man kan se mycket i den bilden.
Komihåg, det finns alltid en stinkande knäpp sengångare i närheten de kallaste stunderna!
Kram min vän
Jag gillar också den andra jättemycket. Jag tycker om att husen är oskarpa.... det känns som en saga. Och så är jag svag för den där blå tonen, precis sånt ljus som finns på vintern, framåt 3-4 beroende på vilken tid det är...
SvaraRaderaSkymningsljus.
Jag tycker det vilar ett fint lugn i bilden.
Och jag gillar diagonalerna, riktningarna i bilden. De är dessutom tre :)
Fint Katti!
Kram
Stella
Den övre är helt otroligt vacker! Kan inte jag få en sån..? kramkram!
SvaraRaderaNu blir jag galen på riktigt! Första kommentaren jag skrev försvann, och sen skrev jag en ny. Att det är irriterande när kommentarer försvinner och ännu värre är det när det beror på ens egen klantighet. sen skulle jag skriva vad jag skrev i första komentaren. Men sen tryckte jag på fel knappar och spaker och grejer så den kommentaren försvann också! hoppas det går bättre den här gången...
SvaraRaderaJag gillar den första bilden för jag tycker att den har väldigt fina färger och fint ljus. Jag älskar skärpan och att det är så nära:)
Jag gillar den andra bilden dels för att, som Stella skriver, det känns som en saga. Jag tänker lite på Astrid Lindgren:)
Och för att min hjärna har "skapat" konturerna av en katt i bilden. Det är svårt att förklara var och hur jag ser den, men för mig så är den där...:)
Kram Min Fina Katti!
JA! Nu klarade jag det!:)
SvaraRaderaTack allihopa!
SvaraRadera(Anonym, visst kan du få bilden, men då måste du säga ditt namn :))
fattar du inte att det är jag? höhö
SvaraRaderaJo! Hähä
SvaraRadera