Katti, jag gillar verkligen den här bilden. Man måste tänka efter för att förstå hur det hänger ihop (men man förstår nog ändå inte riktigt...) vilket är väldigt bra. Jag gillar att inte förstå... iallafall inte när det gäller bilder. Iallafall inte direkt, kanske huvudtaget i livet... (oj, vad djupt det blev...)
Sen till till lilla textrad. Först när jag läste det så tänkte jag: Oj vad hopplöst. Båda alternativen verkade så hopplösa... Men. Sen så tänkte jag lite till... Och då är det ju faktiskt så, att om man är instängd och aldrig får gå ut, så är ju allt hopp borta. Då är det kört. Finito.
Men om man är utelåst, då kanske man till slut hittar ett sätt att ta sig in. Eller kanske man hittar nyckeln. Eller så kanske nån kommer och öppnar dörren... Då finns det hopp.
Stella, jag tycker om hur du tänker. Och att du delar med dig av det så att jag verkligen får chans att förstå. Det ligger mycket i det du säger... du har nog rätt helt enkelt.
Och tack! Jag är så glad att du tycker om den! Det betyder mycket.
Tänk att du alltid träffar så rätt. Och med sån enorm kraft dessutom. Jag kan aldrig titta på dina bilder utan att bli berörd på något sätt. Varje gång jag ser på någon av dina bilder sköljer det en våg av känslor över mig.
Bra bilder inte bara syns de känns också.
Massor med varma kramar och vänskapliga pussar till dig min vackra syster
Sandra! Jag siktar... och ibland träffar jag. Det är liksom min mission :) Jag vill att det ska kännas. Ibland får det göra lite ont, ibland kommer någon annan känsla. Jag tvingar ingen att titta - men jag är tacksam att det finns de som gör det frivilligt.
Jag känner att jag hellre skulle vilja vara utelåst. För om man skulle vara inlåst för länge skulle allting ändå alltid vara detsamma, hur många gånger man än möblerar om. Om man däremot är utelåst finns det en närmast oändlig mängd saker att möta och uppleva som kan få en att kanske inte ens vilja komma tillbaks in igen...
Det här var konstigt...jag märkte inte riktigt vad jag skrev innan det var gjort...på något sätt. Dina bilder gör mej alltid såhär, och jag gillar det. :).
Katti, jag gillar verkligen den här bilden. Man måste tänka efter för att förstå hur det hänger ihop (men man förstår nog ändå inte riktigt...) vilket är väldigt bra. Jag gillar att inte förstå... iallafall inte när det gäller bilder. Iallafall inte direkt, kanske huvudtaget i livet... (oj, vad djupt det blev...)
SvaraRaderaSen till till lilla textrad. Först när jag läste det så tänkte jag: Oj vad hopplöst. Båda alternativen verkade så hopplösa...
Men. Sen så tänkte jag lite till... Och då är det ju faktiskt så, att om man är instängd och aldrig får gå ut, så är ju allt hopp borta. Då är det kört. Finito.
Men om man är utelåst, då kanske man till slut hittar ett sätt att ta sig in. Eller kanske man hittar nyckeln. Eller så kanske nån kommer och öppnar dörren...
Då finns det hopp.
Så tänkte jag.
Stella, jag tycker om hur du tänker. Och att du delar med dig av det så att jag verkligen får chans att förstå.
SvaraRaderaDet ligger mycket i det du säger... du har nog rätt helt enkelt.
Och tack! Jag är så glad att du tycker om den! Det betyder mycket.
Tänk att du alltid träffar så rätt. Och med sån enorm kraft dessutom.
SvaraRaderaJag kan aldrig titta på dina bilder utan att bli berörd på något sätt. Varje gång jag ser på någon av dina bilder sköljer det en våg av känslor över mig.
Bra bilder inte bara syns de känns också.
Massor med varma kramar och vänskapliga pussar till dig min vackra syster
Sandra!
SvaraRaderaJag siktar... och ibland träffar jag. Det är liksom min mission :)
Jag vill att det ska kännas. Ibland får det göra lite ont, ibland kommer någon annan känsla. Jag tvingar ingen att titta - men jag är tacksam att det finns de som gör det frivilligt.
Luddiga rosa fluffkramar till min vän
Jag känner att jag hellre skulle vilja vara utelåst. För om man skulle vara inlåst för länge skulle allting ändå alltid vara detsamma, hur många gånger man än möblerar om. Om man däremot är utelåst finns det en närmast oändlig mängd saker att möta och uppleva som kan få en att kanske inte ens vilja komma tillbaks in igen...
SvaraRaderaDet här var konstigt...jag märkte inte riktigt vad jag skrev innan det var gjort...på något sätt. Dina bilder gör mej alltid såhär, och jag gillar det. :).
P!
SvaraRadera"Dina bilder gör mej alltid såhär, och jag gillar det. :)."
Det var en fin komplimang! :)
Du har nog rätt. Tack för din reflektion!