På cykelbilden fascineras jag över vad små detaljer kan göra för hela sammanhanget. För om man tänker att man vill ta cykeln och åka framåt, mot allt det ljusa(ljust däck, ljusa luckor, ljus vägg), så går inte det för att det ligger en sten framför hjulet. Så den enda vägen man kan ta är bakåt, tillbaks till platsen där mörkret dominerar(svart däck, högre svart vägg, svart fönster).
Men å andra sidan är det bara den däcksmala biten framför cykeln som hindrar en från att ta sej fram till allt det ljusa, så bara man lyckas kränga till styret och ta sej runt den lilla stenen kan man trampa ett varv på pedalerna och bara rulla in i det ljusa, bort från det mörka.
Tack för dina reflektioner. Även om jag funderar själv på mina bilder så kommer du alltid med något nytt, en ny vinkel som jag kanske helt hade missat annars. Så tack så hemskt mycket och jag hoppas att du fortsätter dela med dig. Det får mig och min "hobby" att växa...! :)
Katti, jag har tittat på dina bilder och jag har kännt, men jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska säga. Orden är liksom inte tillräckligt värdiga på nåt sätt. Men jag vill i alla fall att du ska veta det. Och jag vill att du ska veta att jag tänker. Massor.
På cykelbilden fascineras jag över vad små detaljer kan göra för hela sammanhanget. För om man tänker att man vill ta cykeln och åka framåt, mot allt det ljusa(ljust däck, ljusa luckor, ljus vägg), så går inte det för att det ligger en sten framför hjulet. Så den enda vägen man kan ta är bakåt, tillbaks till platsen där mörkret dominerar(svart däck, högre svart vägg, svart fönster).
SvaraRaderaMen å andra sidan är det bara den däcksmala biten framför cykeln som hindrar en från att ta sej fram till allt det ljusa, så bara man lyckas kränga till styret och ta sej runt den lilla stenen kan man trampa ett varv på pedalerna och bara rulla in i det ljusa, bort från det mörka.
P!
SvaraRaderaTack för dina reflektioner. Även om jag funderar själv på mina bilder så kommer du alltid med något nytt, en ny vinkel som jag kanske helt hade missat annars. Så tack så hemskt mycket och jag hoppas att du fortsätter dela med dig. Det får mig och min "hobby" att växa...! :)
Katti, jag har tittat på dina bilder och jag har kännt, men jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska säga. Orden är liksom inte tillräckligt värdiga på nåt sätt.
SvaraRaderaMen jag vill i alla fall att du ska veta det. Och jag vill att du ska veta att jag tänker. Massor.
Massor med kramar till dig min fina vän
Sandra!
SvaraRaderaJag vet. Du är en tänkare, precis som jag.
Mångamånga kramar till min vombatkompisfotografsyster!
Jag saknar dig här på bloggen.
SvaraRaderaHoppas att du inom en snar framtid får tid och ork att uppdatera.
hoppas att du mår bra!
Jag saknar dig.
Kram på min mycket kära Katti Katt!
ellda
SvaraRaderaOh! Jag saknar dig också, min vän!
Idag har jag uppdaterat :) Hoppas du inte blir alltför besviken på mitt val av sådär-bilder, men men… Det kommer mer senare.
KramkramKRAM!